GRABBAR, GRABBAR KAN NI FÖRSTÅ, JAG SKA BLI FARSA !
   Uppdateras 10.00 vardagar och 11.00 lördagar.  
Här syns Mats med lille Erik, samma kväll som som Leksand mötte Brynäs senare på kvällen. Det var denna dag som Erik fick se sin första elitserie match och då i förd blåvit hemstickad Leksandsluva. Ryktet säger att Erik fortfarande minns den kvällen med fasa. Grabbar, grabbar kan ni förstå, jag skal bli farsa !

Men att det skulle flyta så inne i glödheta så bra att man ringer från Dala-Demokraten när man av behov av en upplagechef, det var väl mer än vad Mats hade tänkt.
Snabba ryck, slå till, vi flyttar hem, hem, hem....
Visserligen var det Falu-Kuriren som var släktens liv och husorgan, men nu gäller bara DD för Mats.
Ny lägenhet i Falun, nära till stugan i Hjortnäs och i Mats bakhuvud föds en tanke om att det nu borde vara dags för ett ättelägg. En son, en riktig dalkarl, född Falun och med direkta rötter till den genuina dalabygden.
- Grabbar, grabbar kan ni förstå jag skall bli farsa, jag skall bli farsa !

Östen och Lars-Gustav får nogsamt reda på alla detaljer kring en ännu nyupptäckt graviditet. En ljus juninatt sittande på stenmuren utanför hotellet vid torget i Sandviken beskriver Mats hur framtiden nu skall se ut.
- Tänk grabbar, en grabb, det ska bli en grabb, en riktig en, en som jag är farsa till, han och jag .......
I januari 1981 föds Erik och en stoltare farsa är sällan sedd. Medlemskort i Leksands IF är fixat.
- Vi ska gå och se när leksingar dänger kaxiga brynäsare säger Mats, och släpar med en ettårig Erik till Leksands ishall, båda i förda blå-vita halsdukar. Så var den med igen.
Glömd är Brynäsklacken, Wille Löfqvist, Stig Salming och Stig Östling. Nu gäller Brasar, Brus, Finn och ny riktig mas som heter Burakovsky.

Mats är äntligen hemma. Tillsamman med hustru Ingrid, Erik och döttrarna Linnea och Charlotta poserar Mats framför familjens stolthet huset i Hjortnäs.1984 kommer så Linnea och 1986 Charlotta, nu börjar det ordna sig tycker Mats, sätter sig ner och funderar över vad som eventuellt kan saknas.
Snart är han klar över detta också - tjänstebil, mobiltelefon, bättre titel, lite större hus i Hjornäs antecknar han i sin minnesbok inför sin 40 årsdag 1989.
Som med allt annat han nu företar sig lyckas Mats att förverkliga detta också.

Och den ljumma försommarkväll när Siljan ligger spegelblank, solen lyser över gröna ängar och dalakulturen riktigt känns i hela Hjortnäs, då svänger Mats in på sin ägandes tomt i byn. Med en skinande blank, lyxutrustad Passat, provpratande i sin mobil... , med Ingrid vid sin högra sida och tre praktbarn i baksätet, en liten mas, och två kullor, beskådar han den nyuppförda tillbyggnaden på gården
och tänker tillbaka på att chefen denna dag utsett honom som marknadschef.
Senare denna kväll när Mats och Ingrid är på väg ner till Hjortnäs brygga. -Det känns liksom i hela kroppen, kommenterade Mats i efterhand, när han fick frågan om hur det var att få tjänstebil och mobiltelefon. Alltså denna bild visar LYCKA.Jäklar i det - konstaterar Mats, sneglar på sin kära hustru, Ingrid och känner hur det värmer i hjärtat, Jäklar i det - nu är vi hemma, nu är Mats hemma, nu kan dom prata masarna och kullorna, här kommer en som lyckats riktigt bra.
Ett hus som snart är en herrgård och med Hjortnäs högsta skorsten, en riktig vidjebunden gärdesgård, en blänkande Passat med luftkondtionering och mobiltelefon, en utstakad karriär nu som marknadschef..... , en härlig familj och massor med vänner.
Den kvällen går Mats och byter om till knätofsdräkten, tar fiolen under sin ena arm, Ingrid under den andra, hänger på sig Leksandshalsduken, tar ett varv på ägorna, klappar i förbifarten Passaten, ropar sen till Erik, Linnea och Charlotta. Nu vandrar han stolt ner för "bygattu" med hela sin familj, ta upp fiolen och tar prövande upp Gärdebylåten medan man vandar ner mot Hjortnäs Brygga.

Här glittrar Siljan, här doftar nyslaget hö, här hörs fioler och dragspel, kyrkbåtar styr ut och Mats vet att cirkelsn är sluten, han är hemma, nu kan man lugnt se fram mot 50 års kalaset.


Men att det ska behöva vara så förbannat krångliga vägar !